En av de mer rappa formerna av jazz kallas för Bebop. Den utvecklades under 1940-talet och innehåller snabba toner och är mer rytmisk än den traditionella jazzmusiken.

Den här nya stilen av jazz sågs som revolutionerande när den var ny. Bebop förändrade jazz på så sätt att den inte längre ansågs vara dansmusik. Jazzmusiken blev istället något människor föredrog att lyssna till. Eftersom de snabba takterna gjorde den svår att dansa till ansågs den vara komplicerad och för intellektuell. Bebop kom att få ett uppsving tack vare musiker som Dizzie Gillespie och Charlie Parker som började samarbeta och spela in Bebop både tillsammans och var för sig. Jazzpianisten som hade mest inflytande sägs ha varit Thelonius Monk som även var kompositör.

Unga människor och musiker började lockas av den nya jazzmusiken.

Även om det till en början var mest små självständiga musikbolag som tog sin an Bebop så ändrades det med dess stigande popularitet på 50 talet.

Bebop som jazz stil utvecklades ur trender som kommit från swingen. Den praktiserades främst av musiker som inte berördes av det svagt kommersiella intresset. Stora delar av bebop låtar var improviserade precis som delar av traditionell jazz.