Mot slutet av 60 talet var det dags för jazz att röra sig i ytterligare en ny riktning. Musiker började att blanda olika genrer som bland annat rock musik, “rhythm and blues” och funk som tillsammans med jazzmusikens toner skapade en stil helt olik tidigare jazz.

Musikinstrument som inte tidigare använts inom jazz som elgittarer och keyboards började introduceras och användas av jazzmusiker. Ibland används termen “jazz rock” istället för att beskriva jazz fusion.

Miles Davis (26 maj 1926-28 september 1991) var en amerikansk jazzmusiker som spelade en betydande roll för fusion musikens utveckling under 1979 talet. Albumet “In a silent way” från 1969 anses vara hans första fusion album.

Rockband som Chicago bland många andra var inte främmande för att blanda jazz med rock och elektroniska instrument. Under det tidiga 1980 talet kom sedan en ny version av fusion att kallas för “smooth jazz” med influenser av r&b, pop och funk.

Många rock fans som inte tidigare varit intresserade av föregående versioner av jazz började att intressera sig, och var mer förlåtande mot fusion. Det var även vanligare att rock fans stöttade fusion än att jazz fans gjorde det. Många jazz musiker såg helt enkelt inte fusion som äkta jazz och var därför tveksamma.

År 1967 stängde två jazz klubbar I New York sina portar för gott. Klubbarna Five Spot och Eddie Condons hade tidigare varit omåttligt populära. Tidningen

Inläggsnavigering